12 Miljörörelsen och arbetarrörelsen

Vi är på väg att lämna industrisamhället och står inför allvarliga omställningsproblem som måste hanteras, samtidigt som vi behöver formulera drömmar och visioner för det nya samhället. En miljörörelse med många grenar håller därför på att växa fram. Vid övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället växte också folkrörelser fram för att hantera de övergångsproblem man då hade. Den största och starkaste folkrörelsen var arbetarrörelsen.                                                                                                                               Det finns intresse av att i dag reflektera över olikheter och likheter mellan miljörörelsen och arbetarrörelsen. Några gemensamma drag är att båda rörelserna är/var kritiska mot samhällets makthavare och det ekonomiska systemet. En rättvis fördelning av resurser är/var viktiga delar i båda rörelsernas strävanden, samtidigt som man ser gemensamma kollektiva lösningar på samhällsproblem som centrala. Den enskilda individens utveckling ses mer som en del av samhällets utveckling i arbetarrörelsen och som en del av en holistisk systemsyn i miljörörelsen. Båda rörelserna är/var kritiska mot rådande samhällssystem. Den stora skillnaden är insikten om miljöfrågornas grundläggande betydelse för mänskligheten och att den materiella konsumtionen, utöver våra grundläggande behov, inte betyder mycket för människans utveckling utan kan till och med vara ett hinder för personlig utveckling.

Arbetarrörelsen har inte alltid varit döv för dessa frågor. En intressant person i detta sammanhang är Rickard Sandler som efterträdde Hjalmar Branting som statsminister 1925 till 1926. Han var också den som tog initiativ till bildandet av ABF som i år fyller 100 år. 1911 utkom han med ”Samhället sådant det är”. En skrift där han redogör för demografiska, ekonomiska och produktionsmässiga förhållanden och om hur samhällets resurser fördelades. Han kunde bland annat med fakta visa den orättvisa inkomst- och förmögenhetsfördelningen i samhället. Hans ambition var att alla fakta i ”Samhället sådant det är” kunde vara en grund för en politisk diskussion om ”samhället sådant det borde vara”. Boken ledde också till en livlig politisk diskussion och var ett vapen i arbetarrörelsens agitation.                                                 I bokens inledande kapitel om ”Samhällets grundproblem” visade Rickard Sandler att han var medveten om naturens grundläggande betydelse för oss människor och för samhällets utveckling. Han skriver bland annat: ”Men vad är produktion annat än människans mer eller mindre rationella utnyttjande av naturen? ”Naturen kan icke avtvingas någon tribut, som strider mot dess grundlagar”. ”Människan kan icke skapa, endast omforma….hon är ju själv en del av naturen”. Längre fram i boken skriver han ”På ingen punkt framträder de gemensamma intressena så starkt som ifråga om naturförutsättningarna för ekonomisk verksamhet”. Här framgår klart hans klarsyn när det gäller förhållandet mellan människan och naturen. Jag bifogar nedan en kopia av det inledande kapitlet ”Samhällets grundproblem”.  I en vänbok till Rickard Sandler framgår också klart att han inte enbart propagerade för den materiella utvecklingen. Man skriver där att han även ansåg att ”arbetarrörelsens stora fråga inte enbart är magfrågan, en kniv och gaffelfråga, en fråga om enbart materiell frigörelse, utan att till målet hörde den andliga lyftningen, den rättmätiga andelen i kulturlivets värld”.

Men var står arbetarrörelsen i dag? Det är uppenbart att det inte längre finns några systemförändrande ambitioner. Kritiken av det ekonomiska systemet har så gott som försvunnit och man har i stället svängt 180 grader och man accepterar i dag en kapitalistisk nyliberal marknadsekonomi, som man dessutom varit med om att införa. Detta trots att de ekonomiska, sociala och ekologiska kriserna nu växer och tydligt visar på svagheten i vårt nuvarande system. Någon grundläggande insikt om naturens betydelse för oss människor och för de ekologiska kriserna har inte visat sig i praktisk handling. Det är den förödande uppfattningen att det är den ekonomiska tillväxten som är förutsättningen för samhällets utveckling som är förhärskande. Den tillväxt som i praktiken är motorn i vårt överutnyttjande av naturen. Den yttre strävan efter ökad materiell standard har helt träng undan den inre strävan till kulturell och mänsklig mognad och utveckling. Man sade sig arbeta för en ”blandekonomi”. Den blandningen blir bara tunnare och tunnare och kapitalägarnas intresse tar över genom avregleringar och privatiseringar. Om man hade utvecklat teorierna och praktiken kring blandekonomin, har den i dag kunnat vara en viktig del i att hantera dagens ekologiska, ekonomiska och sociala kriser. Arbetarrörelsen har också kallat sig ”den demokratiska reformistiska socialismen”. Reformismen och socialismen är utrensade och en nyliberal syn på demokrati är förhärskande. Vänsterpartiet är också en del av arbetarrörelsen som nu verkar ha gjort upp med sitt kommunistiska förflutna. De har också börjat anamma åsikterna om sambandet mellan de sociala, ekonomiska och ekologiska kriserna. Men detta har ännu inte slgit igenom i praktiskt politiskt handlande. Man kan kanske säga att partiet nu är arvtagare till den demokratiska reformistiska socialismen. Det återstår att se vilken politisk väg de väljer.

Ett tydligt tecken på den ideologiska omsvängningen hos socialdemokraterna visar vad som händer när ledande företrädare lämnar politiken. Då går man inte över till näringslivet så där i allmänhet, utan till näringslivets nyliberala kärnverksamhet. Klas Eklund som var politiskt aktiv under avregleringarna av Sveriges ekonomi blev Skandinaviska Enskilda Bankens chefsekonom och är nu bankens senior Economist. Björn Rosengren som ansvarade för att avreglera TV- och telekommarknaden, blev sedan välbetald rådgivare till familjen Stenbeck. Göran Persson anställdes som konsult på pr-byrån JKL. Ett företag som anlitas som rådgivare kring bland annat finansiell kommunikation, börsintroduktioner, krishantering, medierelationer, opinionsbildning och lobbying. Pär Nuder har varit finansminister och har efter sin politiska bana haft en lysande karriär inom näringslivet. Han kan bland annat stoltsera med rådgivningsuppdrag åt familjen Wallenbergs riskkapitalbolag EQT. Thomas Östros var ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna och är nu VD i Bankföreningen. I den rollen har han ifrågasatt EUs planer på reglering av bankerna. En logisk fortsättning på denna totala ideologiska omsvängning är när socialdemokraternas alternativa budgetförslag kallas ”affärsplan” och när Stefan Löfven, i polemik med moderaterna, hävdar att arbetsgivarna företräder ett ”allmänintresse”. Detta trots att han som facklig företrädare i partsförhållande förhandlade mot detta ”allmänintresse”. Här kritiserar han moderaterna från höger. I dag kan man inte se någon som för arvet vidare från Rickard Sandler.

Som jag uppfattar det har miljörörelsen en viss beröringsskräck för arbetarrörelsen. En begriplig reaktion med nuvarande utveckling. Men vad kan då miljörörelsen lära sig av arbetarrörelsens historia? Arbetarrörelsen har ju ändå åstadkommit fantastiska saker för vårt samhälles utveckling. Man kan hämta mod och kraft från arbetarrörelsens pionjärer som kämpade i motvind mot samhällets samlade politiska, ekonomiska och polisiära övermakt. Man fick också agitera för sina visioner för att vända opinionen. Det är en stor skillnad mot den miljörörelse som nu ofta hukar sig för den allmänna opinionen och hymlar om den skadliga ekonomiska tillväxten.

Arbetarrörelsen står på fyra ben: partiet, facket, kooperationen och ABF. Att organisera sig på detta sätt kan vara av allmänt intresse för miljörörelsen. Arbetarrörelsen organiserade människorna politiskt och var en garant för demokratins införande. Man byggde upp de sociala trygghetssystemen. Man balanserade kapitalägarnas makt och inflytande genom fackföreningsrörelsen och utjämnade de ekonomiska och klassmässiga orättvisorna. I dag behövs en ny facklig strategi för en förändring mot en ekologisk produktion och mot en demokratisering av arbetslivet. Nya företagsformer behöver utvecklas. En fortsatt privatisering av samhällets produktion gynnar inte samhällets hållbarhet. Sambanden mellan arbetsmiljöns utarmning och miljökriserna är tydliga. Det går heller inte att i dagsläget föra en förenklad diskussion om ”arbetslinjen” eller om arbetslösheten, när hela produktionen behöver omorganiseras mot en hållbar utveckling. Arbetet har historiskt organiserats utifrån industrisamhällets förutsättningar. Det gav människorna, åtminstone i den rika delen av världen, en fantastisk utveckling. Baksidan av den utvecklingen upplever vi nu med de ekologiska, ekonomiska och sociala kriserna. Nu behöver vi städa upp efter den industriella eran och skapa det meningsfulla arbetet utifrån dagens behov.

Genom kooperationen utökade arbetarrörelsen arbetarnas konsumentmakt. Den har spelat ut sin roll i dag och fungerar som vilken affärsverksamhet som helst. Den funktion den kan ha kvar i dag är att motverka en privat monopolisering av dagligvaruhandeln. Nu behövs en ny sorts kooperation utifrån behovet av lokal och ekologisk produktion och konsumtion. ”Bondens marknad” kan vara en del av denna utveckling.  Centerpartiet och dagens bondekooperation har också spelat ut sin roll, nu när det ekologiska samhället växer fram och jordbruket kommer att få en renässans och en starkare ställning. Genom folketshusrörlsen byggde man upp en viktig social och kulturell institution. Här borde det finnas mycket för den gryende miljörörelsen att lära sig av den framväxande arbetarrörelsen. I ABF drev man en demokratisk folkbildning för att utbilda och engagera människorna för samhällets förändring. I dag fyller ABF 100 år och man verkar inte ha kvar sin grundare Rickard Sandlers insikt om naturens betydelse för oss människor eller hans glöd för grundläggande samhällsförändringar.

Arbetarrörelsen var den kraft som bar fram de många människornas intressen när industrisamhället växte fram. Den folkrörelse som nu växer fram som ett svar på dagens problem, när vi lämnar industrisamhället, är miljörörelsen.  Om arbetarrörelsen skall bli en positiv kraft eller en motkraft i den rörelsen återstår att se. Även de andra partierna är det man kallar för ”ekologiska modernister”. Man har en viss insikt om de ekologiska problemen men man klamrar sig ändå fast vid industrisamhällets snuttefiltar som bortskämda barn. Ekonomisk tillväxt som vanligt, bilkörande som vanligt, produktion och konsumtion som vanligt, ohejdat frossande i naturens skafferi som vanligt, osv, osv. Men vi har nu kommit till vägs ände. I stället för att hålla kvar vid illusionen om att kunna fortsätta som vanligt på alla områden, behöver vi på allvar föra en diskussion om ett helt annat samhälle. Låt oss fortsätta att bygga en lika stark, modig, målmedveten och samhällsförändrande folkrörelse som den klassiska arbetarrörelsen! En samhällsrörelse och miljörörelse för vår tid!

Rickard Sandler PDF

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s