12 Miljörörelsen och arbetarrörelsen

Vi är på väg att lämna industrisamhället och står inför allvarliga omställningsproblem som måste hanteras, samtidigt som vi behöver formulera drömmar och visioner för det nya samhället. En miljörörelse med många grenar håller därför på att växa fram. Vid övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället växte också folkrörelser fram för att hantera de övergångsproblem man då hade. Den största och starkaste folkrörelsen var arbetarrörelsen.                                                                                                                               Det finns intresse av att i dag reflektera över olikheter och likheter mellan miljörörelsen och arbetarrörelsen. Några gemensamma drag är att båda rörelserna är/var kritiska mot samhällets makthavare och det ekonomiska systemet. En rättvis fördelning av resurser är/var viktiga delar i båda rörelsernas strävanden, samtidigt som man ser gemensamma kollektiva lösningar på samhällsproblem som centrala. Den enskilda individens utveckling ses mer som en del av samhällets utveckling i arbetarrörelsen och som en del av en holistisk systemsyn i miljörörelsen. Båda rörelserna är/var kritiska mot rådande samhällssystem. Den stora skillnaden är insikten om miljöfrågornas grundläggande betydelse för mänskligheten och att den materiella konsumtionen, utöver våra grundläggande behov, inte betyder mycket för människans utveckling utan kan till och med vara ett hinder för personlig utveckling.

Arbetarrörelsen har inte alltid varit döv för dessa frågor. En intressant person i detta sammanhang är Rickard Sandler som efterträdde Hjalmar Branting som statsminister 1925 till 1926. Han var också den som tog initiativ till bildandet av ABF som i år fyller 100 år. 1911 utkom han med ”Samhället sådant det är”. En skrift där han redogör för demografiska, ekonomiska och produktionsmässiga förhållanden och om hur samhällets resurser fördelades. Han kunde bland annat med fakta visa den orättvisa inkomst- och förmögenhetsfördelningen i samhället. Hans ambition var att alla fakta i ”Samhället sådant det är” kunde vara en grund för en politisk diskussion om ”samhället sådant det borde vara”. Boken ledde också till en livlig politisk diskussion och var ett vapen i arbetarrörelsens agitation.                                                 I bokens inledande kapitel om ”Samhällets grundproblem” visade Rickard Sandler att han var medveten om naturens grundläggande betydelse för oss människor och för samhällets utveckling. Han skriver bland annat: ”Men vad är produktion annat än människans mer eller mindre rationella utnyttjande av naturen? ”Naturen kan icke avtvingas någon tribut, som strider mot dess grundlagar”. ”Människan kan icke skapa, endast omforma….hon är ju själv en del av naturen”. Längre fram i boken skriver han ”På ingen punkt framträder de gemensamma intressena så starkt som ifråga om naturförutsättningarna för ekonomisk verksamhet”. Här framgår klart hans klarsyn när det gäller förhållandet mellan människan och naturen. Jag bifogar nedan en kopia av det inledande kapitlet ”Samhällets grundproblem”.  I en vänbok till Rickard Sandler framgår också klart att han inte enbart propagerade för den materiella utvecklingen. Man skriver där att han även ansåg att ”arbetarrörelsens stora fråga inte enbart är magfrågan, en kniv och gaffelfråga, en fråga om enbart materiell frigörelse, utan att till målet hörde den andliga lyftningen, den rättmätiga andelen i kulturlivets värld”.

Men var står arbetarrörelsen i dag? Det är uppenbart att det inte längre finns några systemförändrande ambitioner. Kritiken av det ekonomiska systemet har så gott som försvunnit och man har i stället svängt 180 grader och man accepterar i dag en kapitalistisk nyliberal marknadsekonomi, som man dessutom varit med om att införa. Detta trots att de ekonomiska, sociala och ekologiska kriserna nu växer och tydligt visar på svagheten i vårt nuvarande system. Någon grundläggande insikt om naturens betydelse för oss människor och för de ekologiska kriserna har inte visat sig i praktisk handling. Det är den förödande uppfattningen att det är den ekonomiska tillväxten som är förutsättningen för samhällets utveckling som är förhärskande. Den tillväxt som i praktiken är motorn i vårt överutnyttjande av naturen. Den yttre strävan efter ökad materiell standard har helt träng undan den inre strävan till kulturell och mänsklig mognad och utveckling. Man sade sig arbeta för en ”blandekonomi”. Den blandningen blir bara tunnare och tunnare och kapitalägarnas intresse tar över genom avregleringar och privatiseringar. Om man hade utvecklat teorierna och praktiken kring blandekonomin, har den i dag kunnat vara en viktig del i att hantera dagens ekologiska, ekonomiska och sociala kriser. Arbetarrörelsen har också kallat sig ”den demokratiska reformistiska socialismen”. Reformismen och socialismen är utrensade och en nyliberal syn på demokrati är förhärskande. Vänsterpartiet är också en del av arbetarrörelsen som nu verkar ha gjort upp med sitt kommunistiska förflutna. De har också börjat anamma åsikterna om sambandet mellan de sociala, ekonomiska och ekologiska kriserna. Men detta har ännu inte slgit igenom i praktiskt politiskt handlande. Man kan kanske säga att partiet nu är arvtagare till den demokratiska reformistiska socialismen. Det återstår att se vilken politisk väg de väljer.

Ett tydligt tecken på den ideologiska omsvängningen hos socialdemokraterna visar vad som händer när ledande företrädare lämnar politiken. Då går man inte över till näringslivet så där i allmänhet, utan till näringslivets nyliberala kärnverksamhet. Klas Eklund som var politiskt aktiv under avregleringarna av Sveriges ekonomi blev Skandinaviska Enskilda Bankens chefsekonom och är nu bankens senior Economist. Björn Rosengren som ansvarade för att avreglera TV- och telekommarknaden, blev sedan välbetald rådgivare till familjen Stenbeck. Göran Persson anställdes som konsult på pr-byrån JKL. Ett företag som anlitas som rådgivare kring bland annat finansiell kommunikation, börsintroduktioner, krishantering, medierelationer, opinionsbildning och lobbying. Pär Nuder har varit finansminister och har efter sin politiska bana haft en lysande karriär inom näringslivet. Han kan bland annat stoltsera med rådgivningsuppdrag åt familjen Wallenbergs riskkapitalbolag EQT. Thomas Östros var ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna och är nu VD i Bankföreningen. I den rollen har han ifrågasatt EUs planer på reglering av bankerna. En logisk fortsättning på denna totala ideologiska omsvängning är när socialdemokraternas alternativa budgetförslag kallas ”affärsplan” och när Stefan Löfven, i polemik med moderaterna, hävdar att arbetsgivarna företräder ett ”allmänintresse”. Detta trots att han som facklig företrädare i partsförhållande förhandlade mot detta ”allmänintresse”. Här kritiserar han moderaterna från höger. I dag kan man inte se någon som för arvet vidare från Rickard Sandler.

Som jag uppfattar det har miljörörelsen en viss beröringsskräck för arbetarrörelsen. En begriplig reaktion med nuvarande utveckling. Men vad kan då miljörörelsen lära sig av arbetarrörelsens historia? Arbetarrörelsen har ju ändå åstadkommit fantastiska saker för vårt samhälles utveckling. Man kan hämta mod och kraft från arbetarrörelsens pionjärer som kämpade i motvind mot samhällets samlade politiska, ekonomiska och polisiära övermakt. Man fick också agitera för sina visioner för att vända opinionen. Det är en stor skillnad mot den miljörörelse som nu ofta hukar sig för den allmänna opinionen och hymlar om den skadliga ekonomiska tillväxten.

Arbetarrörelsen står på fyra ben: partiet, facket, kooperationen och ABF. Att organisera sig på detta sätt kan vara av allmänt intresse för miljörörelsen. Arbetarrörelsen organiserade människorna politiskt och var en garant för demokratins införande. Man byggde upp de sociala trygghetssystemen. Man balanserade kapitalägarnas makt och inflytande genom fackföreningsrörelsen och utjämnade de ekonomiska och klassmässiga orättvisorna. I dag behövs en ny facklig strategi för en förändring mot en ekologisk produktion och mot en demokratisering av arbetslivet. Nya företagsformer behöver utvecklas. En fortsatt privatisering av samhällets produktion gynnar inte samhällets hållbarhet. Sambanden mellan arbetsmiljöns utarmning och miljökriserna är tydliga. Det går heller inte att i dagsläget föra en förenklad diskussion om ”arbetslinjen” eller om arbetslösheten, när hela produktionen behöver omorganiseras mot en hållbar utveckling. Arbetet har historiskt organiserats utifrån industrisamhällets förutsättningar. Det gav människorna, åtminstone i den rika delen av världen, en fantastisk utveckling. Baksidan av den utvecklingen upplever vi nu med de ekologiska, ekonomiska och sociala kriserna. Nu behöver vi städa upp efter den industriella eran och skapa det meningsfulla arbetet utifrån dagens behov.

Genom kooperationen utökade arbetarrörelsen arbetarnas konsumentmakt. Den har spelat ut sin roll i dag och fungerar som vilken affärsverksamhet som helst. Den funktion den kan ha kvar i dag är att motverka en privat monopolisering av dagligvaruhandeln. Nu behövs en ny sorts kooperation utifrån behovet av lokal och ekologisk produktion och konsumtion. ”Bondens marknad” kan vara en del av denna utveckling.  Centerpartiet och dagens bondekooperation har också spelat ut sin roll, nu när det ekologiska samhället växer fram och jordbruket kommer att få en renässans och en starkare ställning. Genom folketshusrörlsen byggde man upp en viktig social och kulturell institution. Här borde det finnas mycket för den gryende miljörörelsen att lära sig av den framväxande arbetarrörelsen. I ABF drev man en demokratisk folkbildning för att utbilda och engagera människorna för samhällets förändring. I dag fyller ABF 100 år och man verkar inte ha kvar sin grundare Rickard Sandlers insikt om naturens betydelse för oss människor eller hans glöd för grundläggande samhällsförändringar.

Arbetarrörelsen var den kraft som bar fram de många människornas intressen när industrisamhället växte fram. Den folkrörelse som nu växer fram som ett svar på dagens problem, när vi lämnar industrisamhället, är miljörörelsen.  Om arbetarrörelsen skall bli en positiv kraft eller en motkraft i den rörelsen återstår att se. Även de andra partierna är det man kallar för ”ekologiska modernister”. Man har en viss insikt om de ekologiska problemen men man klamrar sig ändå fast vid industrisamhällets snuttefiltar som bortskämda barn. Ekonomisk tillväxt som vanligt, bilkörande som vanligt, produktion och konsumtion som vanligt, ohejdat frossande i naturens skafferi som vanligt, osv, osv. Men vi har nu kommit till vägs ände. I stället för att hålla kvar vid illusionen om att kunna fortsätta som vanligt på alla områden, behöver vi på allvar föra en diskussion om ett helt annat samhälle. Låt oss fortsätta att bygga en lika stark, modig, målmedveten och samhällsförändrande folkrörelse som den klassiska arbetarrörelsen! En samhällsrörelse och miljörörelse för vår tid!

Rickard Sandler PDF

11 Vi behöver en ideologi för det ekologiska samhället!

Man beräknar att människan som art funnits i ca 200 000 år. Rent genetiskt har vi inte genomgått några större förändringar. Men mentalt, kunskapsmässigt, socialt och kulturellt har vi genomgått både små och stora förändringar. Små förändringar brukar man kalla ”förändringar av första ordningen” inom ett systems ramar. Större förändringar utanför systemets ramar kallas ”förändringar av andra ordningen”. (Se blogginlägg nr 6). De grundläggande systemförändringar vi genomgått är från samlar- och jägarsamhället till jordbrukssamhället och till industrisamhället. Indelningen i olika samhällstyper syftar på våra grundläggande sätt att försörja oss och organisera samhället. Vi är nu på väg att lämna industrisamhället och vi kan ha svårt att föreställa oss vad detta innebär.

Under övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället uppstod allvarliga problem och intressemotsättningar. Ideologierna som då växte fram var konservatismen, liberalismen och socialismen. De propagerar för olika sätt att se på hur samhället skall organiseras och hur motsättningarna mellan samhällsklasser kan hanteras. Nu har ideologierna bleknat och man trängs nu i ”mittens dike” kring tron på den kapitalistiska marknadsekonomin. De har också utvecklats till sin ytterlighet genom ”nyliberalismen”, med den närmast religiösa övertygelsen att den oreglerade marknaden ordnar allt. Gemensamt för alla traditionella ideologier är också att man ser möjligheterna till en ständig ekonomisk tillväxt och synen på människan som överordnad naturen med rätt att utnyttja naturen enbart för sina egna syften. Dessa synsätt har nu fört oss till randen av en grundläggande systemförändring av industrisamhället. Vi har nu att välja mellan ett kollapsande industrisamhälle med konkurrens om jordens krympande resurser eller en fredlig omställning till ett ekologiskt samhälle. Ett hållbart samhälle där resurser fördelas rättvis mellan samhällsklasser, regioner, kulturer och samhällen.

Det har tidigare sagts att vi håller på att lämna industrisamhället i riktning mot bland annat ”informationssamhället” och ”servicesamhället”. Jag ser det inte som grundläggande förändringar utan snarast som förändringar av första ordningen inom industrisamhällets ramar. Vi har inte förändrat det grundläggande sättet att försörja oss och organisera samhället. Men industrisamhället håller nu på att ömsa skinn och de traditionella ideologierna har nått vägs ände. Den ständiga ekonomiska tillväxten är ohållbar och vi börjar också förstå att vi är en del av naturen som vi är helt integrerad i och beroende av. Naturen behöver inte oss, men vi behöver naturen. De ekologiska förutsättningarna för vår överlevnad har blivit tydliga. Därför är vi i dag i skriande behov av att utveckla och förändra de traditionella ideologierna till en grön ideologi för ett ekologiskt samhälle. Så låt oss hjälpas åt att i praktiskt handling och i teoretiska diskussioner ifrågasätta ”mittens dike” och forma en ideologi som kan ge stöd för oss att hantera övergången från industrisamhället till ett ekologiskt samhälle.

Här följer en ”dialog” mellan författaren Bo, Anders – en moderat politiker, Mats – en miljöaktivist, Inger – en miljökrigsförnekare och Karin – en miljöpartipolitiker.

Dialog :  Anders -Vad menar du egentligen med ”ideologi”?  Bo -Ideologi är vår föreställning om hur samhället fungerar i dag, hur vi vill att det skall fungera och hur vi når dit. När vi reflekterar över ideologiska frågor, bör vi börja med en analys av dagens samhälle, därefter formulera hur vi vill att det skall fungera och sedan vilka steg vi skall ta för att nå dit. I dag börjar vi vanligen med att komma fram till vilka steg vi skall ta, innan vi har en klar uppfattning om problemen eller om vilka mål och visioner vi har. Vi förväxlar också ofta målet med medlen för förändring. Ekonomisk tillväxt är ett medel som vi ofta förväxlar med målet för vår samhällsförändring. Ett annat vanligt problem är att vi formulerat vilka problem vi skall hantera och allt för lite vilka möjligheter och visioner vi har. Det är nog ett av miljörörelsens stora misstag. Tänk om Martin Luther King bara hade formulerat sina mardrömmar! Vi skrämmer iväg människor med att bara prata problem.

Mats -Men då tycker jag att det är bäst att vi börjar med visionerna om hur vi vill att samhället skall fungera. Det kallas för backcasting eller lösningsfokuserat arbetssätt. Då tror jag det är lättare att få med oss människor.  Bo -Ja det har du rätt i.  Mats -Jag tror också att vi behöver mer än bara en grön ideologi. Vi behöver flera ideologier som kan befrukta varandra.  Bo -Det kan du nog också ha rätt i. Men då behöver vi sträva efter att komma fram till en minsta gemensam nämnare mellan dessa varianter. Annars blir det svårt att formulera ett tydligt alternativ till dagens tvärsäkra ideologier. Om vi blir alltför otydliga kommer nog människor att ha svårt att bejaka det ekologiska samhället.

Anders -Vi styrs väl ändå inte bara av ideologier.    Bo -Självfallet inte. Det är så mycket annat som styr den enskilda individen. Både medvetna och omedvetna krafter. En ideologi skall mer ses som ett stöd i vårt sökande efter en positiv samhällsutveckling. En ideologi som försöker ge svar på alla livets frågor har nog hamnat i en dogmatisk förstelning.  Anders -Ja just det! Ideologier leder bara till dogmatisk förstelning och förtryck. Min släkt kommer från Ungern, så jag vet vad kommunismen ställt till med.  Mats -Men du styrs ju själv av en borgerlig ideologi.  Anders -Den är ju inte dogmatisk och vi styrs ju som sagt inte bara av ideologer.  Bo -Jag håller med om att ideologier kan leda till förtryck och förstelning. Det visar med all önskvärd tydlighet kommunismen. Även ni i ”mittens dike” med er dogmatiska övertygelse om marknadens förträfflighet och nödvändigheten av ständig ekonomisk tillväxt har stelnat i era former och gamla tankemönster. Gamla tankemönster som formades under övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället. Gamla tankemönster som kan sägas ha fastnat i en ”låda”, som gör det omöjligt för er att förstå och hantera dagens ekonomiska och ekologiska kriser. Därför är det viktigt med en grön ideologi som spränger lådan och släpper lös den kreativitet som vi människor kan utveckla.  Anders -Vi har inga gamla tankemönster. Vi är de nya moderaterna. Och det är befängt att påstå att alla partier har fastnat i samma ”dike”.  Mats -Det räcker nog inte med att sätta ”nya” framför föråldrade idéer. Men visst finns det skillnader mellan partierna men olikheterna skall inte överdrivas. När det gäller miljö och ekonomi är det snarast gradskillnader och inte artskillnader mellan era uppfattningar. Ni vurmar alla för marknaden och den ekonomiska tillväxten. I övrigt är väl inte mindre stat, större näringsfrihet, privatiseringar och minskade skatter några nya tankegångar. Det nya här är väl snarare kejsarens nya kläder.

Karin -Vi i miljöpartiet kommer med de gröna idéerna, så jag hoppas att ni inte anser att vi finns med i ”mittens dike”.  Mats -Om ni har fastnat i mittens dike eller inte är lite oklart i dag. Jag har inte hört er ta klart avstånd från marknadens förträfflighet eller från den ständiga tillväxten. När det gäller avreglering och privatisering tycker jag snarast att ni närmar er en nyliberal hållning.  Karin -Jag tycker att vi ”realos” inom partiet har en mer konstruktiv hållning till ideologi än alla ”fundisar”. Det är inte mer ideologi vi behöver utan praktiska förändringar för att möta dagens problem.  Bo -Jag kan se två ytterligheter. Den ena handlar om att vi enbart arbetar med praktiska förändringar utan att ha en uppfattning om vart de leder oss. Det upplever jag som miljöpartiets dilemma. Den andra ytterligheten handlar om att vi enbart sitter och tuggar ideologiska teser utan att åstadkomma några förändringar. Båda ytterligheterna är förkastliga. Vi behöver självfallet både teori och praktik. Därför är det viktigt att en grön ideologi får växa fram ur en demokratisk process där praktisk handling och teoretisk insikt växelvis påverkar utformningen av ideologin. En ideologi bör alltid betraktas som en tillfällig konstruktion som hela tiden behöver omprövas och revideras.

Inger -Ni gröna muppar, som har förläst er på ekologiska och ideologiska irrläror, vill bara tvinga på oss individer hur vi skall tänka och handla kollektivt.  Bo -Vi kan självfallet inte tvinga på någon annan hur man skall tänka eller handla. Vi vill delta i en demokratisk diskussion om vår miljö och om hur vårt samhälle skall utvecklas. När det gäller odemokratisk påverkan blir vi ju i dag, från morgon till kväll, i alla medier, med all sorts modern teknik, med alla kulturella uttryck och på alla platser vi passerar, påverkade av reklamen som basunerar ut hur vi skall tänka, handla och vad vi skall konsumera. Man använder de senaste psykologiska rönen och stor kreativitet för att indoktrinera oss att konsumera mera. En konsumtion som nu lett oss till en både ekologiskt och ekonomiskt ohållbar situation. 

Karin -Vi har inte tid att vänta på en ny ideologi eller ett nytt samhällssystem. Vi måste utgå från det system vi har i dag. Bo -Ja tiden börjar bli knapp. Därför har vi inte tid att fortsätta arbeta inom ett system som hela tiden skapar och ökar problemen. Ett system som också i grunden håller på att förändras. Vi måste vara nog flexibla och utgå från dagens situation och handla därefter.   Karin-Vi inom miljörörelsen kan inte komma med alltför omvälvande ideologiska synpunkter på hur vi vill förändra samhället. Då får vi inga väljare och vi kan heller inte påverka samhällets utveckling. (Se blogginlägg nr 3)          Bo -Problemet med den taktiken är att vi möjligen kan påverka inom det nuvarande samhällssystemets ramar. Vi kan delta i administrationen av det samhälle som skapar och ökar de problem vi vill hantera. Inledningsvis kommer vi självfallet inte att bli älskade för våra radikala idéer. Men vi måste stå för våra åsikter. Då kommer vi till slut att få människornas respekt. Är det något man är less på i dag, så är det politikernas taktiska spel, feghet och dubbla budskap. Verklighetens ekonomiska och ekologiska problem börjar också bli tydliga för gemene man. Det finns ett existentiellt och ideologiskt vakuum i dag. Det är hög tid att formulera en ideologi för att möta de problem som industrisamhället har skapat och utveckla visioner för det ekologiska samhället.

10 Skapelsen är hotad!

Oavsett vilken trosuppfattning, världsåskådning eller politisk uppfattning vi har, kan vi enas om det fantastiska, obegripliga och det förunderliga med våra liv och med den värld vi lever i. Vi kan ha olika sätt att beskriva den utveckling och skapelseprocess som vi är sprungna ur, men det blir allt viktigare att vi gemensamt kan betrakta skapelsen med vördnad och respekt. Då kan vi också få en gemensam plattform att utgå ifrån, när vi skall hantera de problem vi står inför. Skapel­sen är hotad på grund av de miljöproblem som vi människor har åstadkommit. På det sättet är även människan som art hotad. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på. Om vi betraktar skapelsen som okränkbar kan vi få kraft, mod och motivation att enas kring de genomgripande förändringar vi behöver vidta.

Skapelsen var inte något som en gång inträffade och sedan var allting färdigt. Förändringsprocessen pågår ständigt. De grundläggande biologiska förändringarna sker i långsam takt under evolutionen. De parallella mentala, kunskapsmässiga, sociala, ekonomiska och politiska förändringsprocesserna fortskrider i allt snabbare takt. Man kan därför påstå att det pågår två parallella och integre­rade skapelseprocesser. En biologisk och en kulturell. Människan har kommit till en kulturell och kunskapsmässig nivå där vi i dag påverkar och hotar den grundläggande biologiska ska­pelsen och hela den ekolo­giska balansen.

Vi skapas både som biologiska och som sociala varelser. Men vi är också skapande. Vi skapas och skapar. I dialog skapas vi och är medskapande till oss själva som biologiska varelser men även till utvecklingen av våra relationer, vårt samhälle, den värld vi lever i och det ekologiska system som vi är en del av. Vi har därför ett stort moraliskt ansvar för skapelsen och för att vi nu har rubbat den ekologiska balansen. Det vi behöver göra är därför att förändra vårt sätt att uppleva och tolka verkligheten och utveckla vår kultur så att den står i samklang med de grundläggande ekologiska systemen. Inom oss börjar en inre andlig kris och tomhet att breda ut sig. Jag tror att vi har svårt att uppleva det meningsfulla med våra liv och uppfatta det förnuftiga, mora­liska och ekologiskt riktigt med dagens samhällsutveckling.

Enligt min uppfattning är den djupaste meningen med våra liv att få vara en värdefull del av den förunderliga skapelseprocessen.

Dialog

Någon -Men du, skapelsen upphör väl inte om vi människor skulle försvinna. Det vore väl lugnast för växter och djur om vi försvann.

Bo -Eftersom vi är en del av skapelsen anser jag att även vi har ett existensbe­rättigade. Men det ligger någonting i vad du säger. Om vi anser oss förmer än den fantastiska helhet vi ingår i och tycker oss kunna behandla djur och natur enbart enligt vårt eget gott­finnande, kanske man kan säga att vi inte har något existensberättigande. Det är upp till oss att visa att vi kan handla meningsfullt och med ansvar. 

Någon -Jag tycker att du blandar ihop förändring och utveckling med skapelse. All föränd­ring kan väl inte betecknas som ”skapelse”.

Bo -Det kan du på sätt och vis ha rätt i. Men det kan ändå vara bra att uppfatta att det i allt vårt handlande finns en djupare dimension som kan ha att göra med skapelsen. I dag tycker jag att vi i alltför hög grad frånsäger oss vårt moraliska ansvar inför skapelsen. Framförallt när det gäller ekonomiska och ekologiska frågor. En vanlig uppfattning är till exempel att man inte skall blanda ihop affärs­verksamhet och moraliska frågor. Detta trots att hur vi producerar och konsumerar har en avgörande betydelse för våra liv, för samhällets utveckling och för den ekologiska utvecklingen.

Någon -Du surrar mycket om det heliga. Kan vi överhuvudtaget påstå att någonting är heligt eller meningsfullt? Det kan man ju aldrig vetenskapligt bevisa! Och allting kan ju till slut sägas vara relativt.

Bo -På en övergripande abstrakt nivå kan det vara svårt att fastslå vad som är meningsfullt och heligt. Och det går självfallet inte att ”vetenskapligt” bevisa. Den traditionella vetenska­pen behandlar inte frågor om vad som är bra eller dåligt, meningsfullt eller meningslöst, gott eller ont. Men nu lever vi ju inte på en abstrakt vetenskaplig nivå utan i en mycket konkret verklighet. För att kunna orientera oss i verkligheten, fatta beslut och handla, måste vi ta ställning till vad som är bra eller dåligt, gott eller ont och till det vi upplever som meningsfullt och heligt. Det är våra kompasser i livet. Om allt saknar mening och är relativt skulle vi inte vara i stånd att ta ställ­ning till någonting i livet. Det gäller i stort som i smått. Allting är ju relativt så länge vi inte relaterar det till någonting. Som människa är jag skapt för att relatera saker i mitt liv till en måttstock som är meningsfull för mig och den värld jag lever i. Om en spisplatta är het, relaterar jag detta självfallet till min känsel och känsla som säger mig att jag skall dra bort handen från plattan. Det är meningsfullt för mig. Jag har nog inga längre filosofiska funderingar om att ”vad som är varmt och kallt är ju relativt”.

Någon -Jag tycker då att det är svårt att påstå att någonting är meningsfullt.

Bo -Jag ser i alla fall att du har tagit på dig kläderna i dag! Varför har du gjort det? Då tyckte du väl att det var någon mening med att klä på dig i alla fall. Du resonerade väl inte som så att det ur en övergripande filosofisk mening inte gör någonting om jag fryser och är naken!

Någon -Vad du är rolig då! Jag upplevde då inte riktigt livets mening när jag tog på mig kläderna i dag. Jag tycker också att du skall passa dig för att använda ordet helig. Det går inte hem. Folk reagerar negativt på så religiöst laddade begrepp.

Bo -Så kanske det är. Men jag upplever en känsla av vördnad, respekt och helighet inför människor, livet och naturen.  Både religiöst troende och icke troende kan nog uppleva det. Jag tror att det är viktigt att vi ibland törs uttala starka och djupa känslor.

Någon -Jag tycker i alla fall att det kan vara farligt att utpeka något som heligt. Då går det inte att ifrå­gasätta och makthavare kan använda sig av det för sina egna syften. Det finns många histo­riska bevis på att makthavare utpekar religiösa uppfattningar och politiska doktri­ner som ”he­liga” för att deras makt inte skall få ifrågasättas.

Bo -Det har du rätt i och jag har funderat mycket på det. Men vi behöver få uttala vad vi anser som grundläggande och väsentligt i våra liv. Samtidigt är det en mycket viktig att vi alltid strävar efter ett demokratiskt samhälle, där vi alla har rätt att ifrågasätta. Du måste även ha rätt att ifrågasätta saker som jag tycker är heliga. Det har också att göra med hur vi kan ta ansvar för en mogen dialog med varandra.

Någon -Det är farligt med naturreligöst newage-flummande. Vi måste vara förnuftiga och se till samhällets realiteter.

Georg Henrik von Wright, från boken ”Att förstå sin samtid” -Jag tycker att förnuftets kris i vår vetensksapligt-tekniska präglade civilisation visar sig vara en kris i för­hållandet mellan människan och naturen…Min kritik av det ändamålsinriktade förnuftet har växt ut till ett ifrågasättande av den framstegstro som alltsedan upplysningsti­den varit förhärs­kande.

Bo -Men det handlar ju inte enbart om förnuftets kris. Vi har ju våra känslor som våra viktigaste vägvisare. Förnuftets kris kan väl snarast beskrivas som känslornas kris.

Georg Henrik von Wright, i brev till Bo, -Mot det du säger om känslornas kris kontra förnuftets kris har jag inte något att invända. Jag har själv talat mycket lite om känslor, men i stället använt sådana ord som ”attityder” eller ”värderingar”. En sida av förnuftets kris är att vi hamnat i ett ”värdetomrum”. Och detta betyder (bl a) att känslolivet lösgjorts från sitt samband med förnuftigheten och kommit att betraktas som något irrationellt. Man kan kalla den situationen som uppstått en känslornas kris – men man kan kalla samma sak också en förnuftets kris just emedan ”krisen” består i att begreppet förnuft stympats och berövats det samband med vårt känsloliv som knyts i våra attityder och värderingar.

Någon -Men hur skall vi hantera krisen? Vad skall vi börja med?

Jesus -Låt oss först driva månglarna ur naturens tempel!

Djävulen -Nej för helvete grabbar! Låt oss elda på med ohejdad produktion, ständigt ökande konsumtion och ekonomisk tillväxt! Jag älskar värme!

9 Ketchupeffekten och exponentiell tillväxt

Jag skakar och trycker, det kommer inget. Jag skakar och trycker, det kommer inget nu heller. Jag skakar och trycker och till sist kommer jättemycket på en gång. Vi har väl alla någon gång upplevt ketchupeffekten. Det finns många likheter mellan den och kurvorna för exponentiell tillväxt som visas här ovan. Under mycket lång tid ökar kurvorna lite grann i taget, men till slut sker en dramatisk ökning på mycket kort tid. Därför är det också svårt att förstå vad som händer. Någon har påstått att vår oförmåga att förstå den exponentiella ekvationen är en av mänsklighetens stora tillkortakommande. ”Det har ju gått hittills så varför skall det inte gå i fortsättningen”? Vi blir lika förvånade av den häftiga utvecklingen som när ketchupen börjar spruta.

Kurvorna här ovan visar den exponentiella utvecklingen av klimatförändring, koldioxidkoncentration, fordonsbestånd, förlust av tropisk regnskog och skogsmark, ozonförtunning, vattenförbrukning, exploatering av fiskebestånd, artutrotning och utvecklingen av den globala ekonomiska tillväxten (BNP). Observera att BNP inte är en enskild faktor, utan den uttrycker det sammanlagda värdet av de varor och tjänster som produceras. Det innebär att BNP omfattar all ekonomisk aktivitet som t ex oljekonsumtion och förbrukning av andra livsviktiga resurser. Som ni ser började kurvorna vika uppåt kring 1950 och har därefter blivit allt brantare. Denna acceleration gäller i stort sett allt i ”miljön” som utgör grunden för mänsklig välfärd och utveckling. Det positiva är att kurvan för befolkningstillväxten har börjat stabiliseras och kommer att plana ut vid 9/10 miljarder människor kring 2050. Men det betyder att behovet av att hantera de ekologiska problemen och fördelningen av jordens resurser blir ännu viktigare. Allt detta talar för att vi inte längre kan säga att ”Det har ju gått hittills, så låt oss fortsätta”. Mest absurt blir påståendet att vi måste öka den ekonomiska tillväxten för att lösa de problem som den ekonomiska tillväxten har skapat. De exponentiella kurvorna kommer att nå sin topp och därefter vika av neråt. Ett varnande exempel, som kommer att ställa oss inför stora omställningsproblem, är att vi nu nått oljetoppen.

För att fördjupa våra kunskaper om den exponentiella funktionen kan vi titta på figuren här intill. I den vänstra kolumnen finns en exponentiell talserie med en fördubbling mellan varje steg : 1, 2, 4, 8, 16 osv. I den högra kolumnen summeras talen och vi får då 1, 3, 7, 15 osv. Den tredje summeringen (15) har ringats in och den fjärde dubbleringen (16) har också ringats in. Observera att den fjärde dubbleringen är större än alla tidigare dubbleringarna tillsammans! Det gäller för alla dubbleringar. Det är viktigt att förstå. Då får vi en föreställning om hur snabbt den exponentiella tillväxten accelererar när den tar fart. I vårt exempel sker en fördubbling mellan varje tal. Förändringen är alltså 100 % och det är ju en stor förändring. Men med varje kontinuerlig ökning med en viss procentsats per år får vi också en exponentiell tillväxt. Antalet år mellan varje fördubbling är av stort intresse för att förstå hastigheten av de ekologiska förändringarna. Här nedan visas en enkel formel för hur man skall räkna ut antalet år mellan varje fördubbling. Fungerar upp till ca 20 % per år.Oljekonsumtionen i värden har tidigare ökat med ungefär 7 % per år. Det innebär med formeln här ovan (70 delat i 7) att vi får en dubblingstakt på 10 år. Om vi inte nu redan nått oljetoppen innebär det att konsumtionen om 10 år kulle kunna fördubblats och ha blivit större än all tidigare oljekonsumtion. Det visar åter det orealistiska med exponentiell tillväxt. Inte minst på grund av att vi kommer att nå toppen av konsumtion på fler områden än olja. Sveriges genomsnittliga BNP-tillväxt är ungefär 2 % per år. 70 delat med 2 blir en dubblerigstakt på 35 år. Sedan 1942 har Sveriges BNP fördubblats 2 gånger vilket ger en total fyrdubbling av den ekonomiska tillväxten fram till i dag (på 70 år). Med den takten skulle vi om ytterligare 35 år kunna åttadubblat vår BNP. Det är naturligtvis helt orealistiskt då vi redan i dag konsumerar tre jordklot per år i Sverige. Någon åttadubbling finns det inte plats för då vi redan överskridit vår ekologiska ”budget”. Trots detta fortsätter vi att sträva efter ekonomisk tillväxt som om ingenting har hänt. Men hur kommer då kurvorna att utvecklas? Här nedan några hypoteser om vad som kan ske om dagens utveckling fortsätter.Fortsättningen på den blå kurvan symboliserar stigande medeltemperatur och koldioxidkoncentration. Koncentrationen ökar trots alla internationella förhandlingar. Ja, ökningstakten har till och med ökat. Tvågradersmålet, som politikerna varit överens om, kommer att överskridas med nuvarande förändringstakt. Det kan ge mycket allvarliga konsekvenser. De röda kurvorna symboliserar möjliga utvecklingsvägar på andra områden. De kommer likt oljan att plana ut och därefter sjunka. Allt detta talar för att vi på allvar måste dra åt handbromsen och reflektera över vår belägenhet och formulera strategier för förändring och utveckling av samhället. Därför kommer jag i mitt nästa blogginlägg skriva om möjliga utvecklingsstrategier .
Jag bilägger också PowerPoint- bilder som ger en visuell känsla av hur en röd yta växer exponentiellt:  Röd Röd

8 Ekonomisk tillväxt – Kejsarens nya kläder

I en värld av ändliga resurser är en ständig ekonomisk tillväxt inte möjlig varken av ekonomiska, ekologiska, politiska, sociala eller av moraliska skäl. Vofför dé då?? Ekonomisk tillväxt mäts i ökning av BNP i procent per år. Procent på procent ger en exponentiell ökning som till slut ger en dramatisk tillväxt. En ekonomi som växer med 5 % ger efter en mansålder (70 år) en ekonomi som växt 30 gånger. Om Kinas tillväxt på 10 % per år fortsätter under en mansålder kommer deras ekonomi att växa 790 gånger. Som ni förstår är en ständig exponentiell tillväxt av BNP en rent matematisk, fysisk och ekologisk omöjlighet. Jag kommer att i ett senare blogginlägg närmare beskriva vad exponentiell tillväxt är.

Vi överutnyttjar redan jordens resurser.                                                         Med en exponentiellt växande ekonomi kommer också vårt utnyttjande av naturens resurser att växa exponentiellt. Det leder till en ohållbar situation.  Två tredjedelar av våra viktigaste ekosystem är överutnyttjade. Jordens befolkning konsumerar nu i genomsnitt 1,5 jordklot per år. Det går under en kortare tid men inte i längden. Om jordens befolkning skulle konsumera som svensken skulle vi utnyttja 3 jordklot per år. 20 % av jordens befolkning lägger i dag beslag på 80 % av tillgångarna. Mycket ojämlikt. Med den ekonomiska tillväxten och överutnyttjandet av jordens resurser håller vi på att såga av den gren vi sitter på.

Peak oil kommer att hindra fortsatt ekonomisk tillväxt.                   Olja innehåller extremt mycket energi. Som exempel kan nämnas att man med energin i 1 dl olja kan lyfta en bil (1200 kg) till toppen på Eiffeltornet (321 m). Det förklarar också varför den ekonomiska tillväxten och rovdriften på naturen tog fart när vi i större skala kunde utnyttja oljan. Kurvan för den ekonomiska tillväxten följer kurvan för produktion och konsumtion av olja. Vi har nu kommit till peak oil, när oljeproduktionen nått sin högsta nivå och därefter kommer att minskar. Det leder också till att ökad ekonomisk tillväxt kommer att bli omöjlig.

Ekologisk modernisering är omodern.                                                                   Den övergripande målsättningen för samhället i dag är ekonomisk tillväxt. Det man brukar argumentera för är ”grön tillväxt” eller ”hållbar tillväxt”. Det sättet att argumentera brukar kallas för ”ekologisk modernisering ”. Det innebär i praktiken en form av ”kejsarens nya kläder” eftersom det fortfarande handlar om ekonomisk tillväxt. Man dövar samvetet och slipper göra verkliga förändringar och kan fortsätta med ”business as ursual”. Det hävdas till och med att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att vi skall kunna hantera miljöproblemen. Man argumenterar alltså för att vi behöver ekonomisk tillväxt för att lösa de problem tillväxten har skapat. Här känner jag behov att citera Einstein: ”Det behövs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”

Behov av en ärlig debatt.                                                                              Vi har komplicerade problem att tackla för att komma fram till ett gott liv utan ekologiska problem. Ingen av oss sitter inne med svaren på alla framtidsfrågor. Därför är det viktigt att vi med ödmjukhet för den debatten. Vi som har en avvikande mening om tillväxten brukar kallas orealistiska miljömuppar, alarmister, domedagsprofeter eller liknande. Det är viktigt att vi kan föra en seriös debatt i stället för att ge varandra negativa tillmälen. Jag lovar i alla fall att försöka bemöta alla marknadsmuppar på ett värdigt sätt.

7 Två politiska dimensioner

Nu när samhället kräver stora förändringar är det viktigt att vi för en ideologisk diskussion om hur samhället skall utvecklas. För att stimulera den debatten har jag gjort en politisk ”karta” med två dimensioner. En vänster – högerdimension och en miljödimension.  Jag har också satt in partierna där jag tycker att de hör hemma och var jag hör hemma. Var tycker du att du vill placera partierna och dig själv?

Miljödimensionen kan behöva förklaras. Förnekare framgår av ordet. Ekologisk modernisering innebär att man anser att miljöprolemen kan hanteras inom samhällssystemets ramar med ny teknik, klimatsmarta bilar, fönyelsebar energi, sopsortering och med något man kallar ”hållbar tillväxt”. Ekologiska postmodernister anser att man i grunden måste göra förändringar av vårt ekonomiska, sociala och politiska system för att hantera de ekologiska problemen. Dark mountain-rörelse anser att det är för sent att göra något och att man måste förbereda sig för de ekologiska katastroferna. De han gett upp tron på miljörörelsen och deras kampanjer. En ekofachist anser att djuren och naturen är viktigare än människan som bara ställer till ekologiska problem och är överflödig.

Anledningen till att jag placerat Miljöpartiet på två ställen är att jag tycker att deras partiprogram är radikalare än deras förda politik. I dagspolitiken närmar man sig en nyliberal hållning bl.a. med synen på privatiseringar. MP brukar hävda att man inte befinner sig på V-H-dimensionen utan enbart på miljödimensionen. Det anser jag vara en omöjlighet om man skall ta ställning i politiska frågor. Till exempel till frågan om ekonomiskt system och tillväxt, frågor om solidaritet, arbetslinjen, arbetstidsfrågor, sjukförsäkringsfrågor eller i privatiseringsfrågor.

Här nedan får du en länk till en PowerPoint-bild med de två politiska dimensionerna som du kan kopiera in i din egen PowerPoint. Sedan kan du markera var du tycker att partierna och du själv hör hemma. Diskutera med din omgivning och sänd gärna din bild och synpunkter till min E-post eller använd komentarfältet. Bilden brukar ge underlag till en konkret och engagerad diskussion. Vi behöver en ideologisk diskussion!  Två Politiska dimensioner

6 Förändringar av första och andra ordningen

Miljöfrågorna är inte enskilda frågor som går att isolera, utan de berör hela vårt sätt att leva, vårt sätt att organisera samhället och hur vi producerar och konsumerar. Trots det försöker vi i dag åtgärda problemen som om de är isolerade från varandra. Vi försöker också göra förändringarna enbart inom samhällets nuvarande ramar. Det som kallas förändringar av första ordningen. För att åstadkomma verkliga lösningar på dagens sammansatta problem måste vi också göra förändringar av våra sociala, ekono­miska, poli­tiska system. Det man kallar förändringar av andra ordningen. Med förändring av första ordningen menas alltså en förändring inom ett systems ramar utan att systemet förändras. Vi tänker på samma sätt, vi identifierar och löser problem på samma sätt. Vi letar efter nya möjligheter med samma metoder som tidigare. Sådana förändringar be­nämns ofta ”förnyelse” eller ”förbättring” av någonting. De metoder som används vid förändringen kan ofta betecknas som mer av samma sorts åtgärder som redan använts.

Med förändring av andra ordningen menas en förändring som leder till att hela ”systemet” förändras. En annan term som ofta används med likartad innebörd är paradigmskifte. På det personliga planet kan det handla om att ändra på ett grundläggande tanke- och handlingsmönster.  Det handlar ofta om att vi då ser verkligheten i ett nytt ljus och med en annorlunda förståelse. Det ger oss ett helt nytt be­slutsunderlag med möjlighet till nya handlingsmönster. Det sker inte genom att man enkelt ”byter skjorta” utan man måste gå igenom en ”förändringsprocess”. Det kan också gälla samhälleliga förändringar som till exempel förändringen från jordbrukssamhället till industrisamhället. De metoder och de tankemönster som används vid förändring av andra ordningen kan sägas vara mindre av samma sort som redan använts, men framförallt är det helt andra åtgärder. Om jag använder ”mer av samma” när det behövs förändringar av andra ordningen blir problemen oftast bara värre. Om jag ändrar min frisyr är det självfallet en förändring av första ordningen. Om jag ändrar min bild från att uppfatta mig som värdelös till att känna mig värdefull, är det en förändring av andra ordningen jag genomgått. Det gäller även om jag går från att vara alkoholist till att bli ”nykter alkoholist”. Om jag börjar källsortera mina sopor har jag genomfört en för­ändring av första ordningen men om jag inser att vi måste ändra vårt konsumtionssamhälle för att leva i harmoni med den ekologiska utvecklingen, har jag gjort en föränd­ring av andra ord­ningen.

Det vanliga när man ändrar sitt grundläggande tanke- och handlingsmönster är att man går igenom en be­svärlig kris. Det kan vara smärtsamt att inse att man måste genomgå djupgående föränd­ringar och att det man hittills trott på och de handlingsmönster man använt inte fungerar längre. Jag känner mig ofta förvirrad och vilsen när jag mist min gamla identitet innan jag funnit en ny identitet och ett nytt handlingsmönster. Ni har säkert alla upplevt djupa och smärtsamma kriser i era liv. Det sägs ofta att kriser kan ge personlig utveckling och mognad. Jag har själv upplevt det, både hos mig själv och hos människor jag träffat privat och i mitt ar­bete med organisationer, arbetslösa och sjukskrivna. Det här gäller förstås också gemensamma förändringar och större samhällsförändringar. Då kan vi hamna i kollektiva kriser. Vid stora förändringar brukar man beskriva krisför­loppet med en ”kriskurva”, se nedan.

Inledningsvis är det vanligt med en chockreaktion, handlingsförlamning, förnekelse och flykt. Sedan följer ofta nedstämdhet innan man accepterar verkligheten som den är och man har möjlighet att börjar se framåt och hantera situationen, under förutsättning att man inte fastnar i krisen. Kriskurvan är naturligtvis en förenklad bild av verkligheten, men den kan ändå vara till hjälp när vi funderar över vår belägenhet och över strategier för att komma vidare. Genom forskning har man funnit att information som inte stämmer överens med en människas världsbild och grundläggande värderingar helt enkelt kan förnekas. Det ligger förmodligen ofta bakom förnekelsen av de ekologiska problemen. Ett annat problem med förändringar av andra ordningen är att det kan vara svårt att föreställa sig ett samhälle som ser helt annorlunda ut. Vi är fast i vår verklighetsuppfattning och tänker innanför ”boxen”. Människorna i jordbrukssamhället hade naturligtvis svårt att föreställa sig hur industrisamhället skulle komma att se ut. Det är ett dilemma vi har i dag när vi behöver lämna industrisamhället med den ständigt växande ekonomin och konsumtionen. Desto viktigare är det för oss att börja diskutera olika modeller för hur ett sådant samhälle skall kunna se ut.

Jag tror att vi som mänsklighet kan sägas närma oss eller redan befinna oss i ”kriskurvan”, men på olika nivåer, både vad gäller den inre psykologiska krisen och den yttre ekologiska krisen. Det är en av anledningarna till passiviteten och den förnekelse som nu är förhärskande. De förändringar vi gör i dag för att hantera de sociala och ekologiska problemen är enligt min uppfattning enbart förändringar av första ordningen. Den strategin brukar kallas ”ekologisk modernisering”.  Vi försöker leva vidare som vanligt och undviker att göra djupgående förändringar. ”Med ny teknik och miljösmarta bilar skall vi nog kunna få hållbar tillväxt”. Med den strategin sker ingen verklig förändring och problemen bara ökar. Klimatmötet i Durban blev ett förskräckande exempel. Som många påpekat gäller ”buissne as ursual.” För att hantera de ekologiska och klimatmässiga problem behöver vi framförallt genomföra förändringar av andra ordningen alltså systemförändringar. Det utesluter inte att förändringar av första ordningen som t ex sopsortering kan vara en viktig del av större förändringar.

För att åstadkomma förändringar av andra ordningen krävs det ofta att: Vi ifrågasätter oss själva och inte problemet. Vi relaterar frågeställningen till vårt sätt att tänka. Vi vågar gå utanför våra egna ramar, attityder och vår världsbild. Vi hanterar det motstånd och den ångest som nya tankemönster kan skapa.

Bo Ahrenfelt, läkare och psykiater, har i boken ”Förändring som tillstånd ” gjort följande reflexion: ”Övergången från en problemlösning av första ordningen till en lösning av andra ordningen består i att jag ifrågasätter mig själv (oss själva) och inte problemet. Det är med andra ord inte problemet som är problemet utan det är hur jag/vi hanterar problemet som är problemet”.

Sammanfattningsvis behöver vi vid förändringar fråga oss: På vilka systemnivåer finns problemen och hur hänger de ihop? Ska vi använda oss av delande eller helande vetenskapsteorier eller både och? Behövs förändringar av första eller andra ordningen eller både och?

5 Vår världsbild, helande och delande vetenskaper

Det här blir ett långt blogginlägg som jag känt mig tvungen ett formulera för att få ordning på mina tankegångar och förhoppningsvis ge läsaren nya infallsvinklar på vårt sätt att uppfatta verkligheten.

Vetenskapen som växt fram från 1400-talet med föregångsmän som Galileo Galilei, Francis Bacon, René Descartes, och Isaac Newton medförde så småningom grundläggande föränd­ringar av andra ordningen i hela samhäl­let.  Hand i hand med den vetenskapliga utvecklingen fick vi även den tekniska utvecklingen som var förutsättningen för industrisamhällets fram­växt. Allt detta för­ändrade successivt vår världs­bild, vårt sätt att tänka, känna och handla och vårt sätt att utforma samhället.

Bilden ovan kommer från boken ”Världen och vetandet sjunger på nytt” av   Erland Lagerroth. Den visar förenklat hur vissa komponenter hänger ihop och påverkar varandra och vilken central roll vetenskapen har.

De nya tankegångarna fick hårt motstånd från kyrkan. Den religiösa föreställningen var ”geocentrisk”, vilket innebar att man ansåg att jorden var centrum i universum. Den vetenskapliga världsbild som växte fram stod för en ”heliocentrisk” världsbild, där solen var centrum i universum. Nicolaus Copernicus lät först efter sin död publicera sina rön. Galileo Galilei ställdes inför rätta i Vatikanen och hotades med tortyr. Han sattes i husarrest och tvingades avsvära sig sina teorier. Giordano Bruno avrättades på kättarbål av inkvisitionen för sina heliocentriska teorier. De nya teorierna utmanade maktens män i dåtidens samhälle. Nu vet man att solen befinner sig i periferin av vintergatan och att vintergatan i sin tur inte är  centralt belägen bland alla galaxer.

Det som kännetecknar de vetenskapliga teorierna som växte fram är att man försöker förstå verkligheten genom att bryta ner den i allt mindre delar. Därför tycker jag att man kan kalla den traditionella vetenskapens olika riktningar för ”De delande teorierna”.  De de­lande teorierna känne­tecknas av en mekanisk världsbild. En vanlig metafor är att be­trakta naturen, människan och samhället som en klocka eller en maskin. Andra kännetecken för de delande teorierna är att de är analytiska, atomis­tiska, reduktio­nistiska och determi­nistiska. Med atomistisk och reduktionistisk menas just vetenskapens sätt att bryta ner och reducera verkligheten till mindre och ”enklare” delar. Det fungerat inte när man reducerar psykologi till biologi, biologi till kemi och kemi till fysik o s v. Som till exempel när man påstår att: ”Kärlek är ju egentligen bara kemiska processer i vår hjärna.” Delarna analyseras var och en för sig och man brukar sedan hävda att ”helheten är summan av sina delar”. Den vetenskapliga metod man oftast använder är att man mäter och väger fysiska delar i ett statiskt tillstånd. Man använder ett linjärt tänkande och söker efter orsak och verkan, där man utgår från att svaret ”antingen är det ena eller det andra”. Man har en determinis­tisk uppfattning om verkligheten som man anser i grunden styrs av förutbestämda naturlagar.

De delande teorierna och den tekniska utvecklingen har gett människan fantastiska land­vinningar och befriat människor från en dogmatisk religion. Den medicinska vetenskapen har gjort enorma framsteg. Vi har fått ett helt nytt sätt att producera och konsumera varor med industrialismens framväxt. Det har också på­verkat våra livsmönster, våra politiska ideologier, vår samhällsorganisation och vårt ekono­miska system. Vår världsbild och vårt sätt att tänka i dag har i stort formas av de delande veten­skapsteorierna. Man talar i dag till och med om dem som ”scientism” – den moderna människans evangelium. Men vi har nu börjat uppleva baksidan på me­daljen och den kranka eftertankens blekhet sprider sig sakta över vår kultur. Framförallt har utvecklingen kommit på kollisionskurs med den ekologiska grunden för vårt samhälles överlev­nad, då den delande vetenskapen och den tekniska utvecklingen gett oss möjlighet och motiv att i stor skala ex­ploa­tera naturen.

Men ett nytt sätt att tolka verkligheten har börjat växa fram. Det ger oss nya möjligheter till en föränd­ring av andra ordningen när det gäller vår världsbild. Det som kännetecknar dessa teorier kan ses som alternativ till determinism och reduktio­nism och handlar om att förstå världen i termer av helheter, system, relationer, funktioner, samman­hang och mönster. Därför kan man kalla de nya vetenskaperna för ”De helande teorierna”. Här handlar det inte om att se verkligheten som mekanisk, utan man ser den som organisk och levande. En vanlig metafor blir då att betrakta naturen, människan och samhället som ”självorganiserande system”.  De delande och helande teorierna skall inte ses som konkurrerande utan de kan sägas kom­plette­ra varandra. De ger kunskaper och insikter om olika ”de­lar/nivåer” av verkligheten. De är inte av samma ”logiska typ”. (En ”vitsippa” är en logisk typ och ”blommor” är nästa logiska typnivå och sedan har vi ”växter” osv. Enligt Bertrand Russel och Alfred North Witehead är det viktigt att hålla rätt på logiska typer när vi resonerar och analyserar). ”Materia” kan ses som en logisk typ och ”självorganiserande system” kan ses som en annan logisk typ. Det förra kallas ”element” i typläran och det senare för ”klass”.

En intressant parallell till de olika vetenskapsteorierna är vår hjärnas sätt att tolka, analysera och uppleva verkligheten. Den har också två inriktningar där den vänstra hjärnhalvan är mer analytisk och inriktad på att förstå och uppfatta delar och den högra hjärnhalvan är mer holistisk och inriktad på analys och upplevelser av helheter. Det är ju viktigt att både kunna se träden och skogen. Evolutionen har med andra ord före männi­skans intellekt skapat dessa två sätt att uppfatta verkligheten. Det tycks vara två ”naturliga” och grundläggande metoder som kompletterar varandra för att vi skall kunna förstå och uppleva verkligheten. I vår kultur har vi på grund av den delande vetenskapens dominans blivit mer och mer inriktade och tränade på och uppfatta vekligheten med vår vänstra hjärnhalva. Olika riktningar och benämningar på de helande teorierna är: ekologi, systemteori, kaosteori, cybernetik, kontextteori och ”general science”.  I mitt förra blogginlägg har jag närmare beskrivit systemteori. Här nedan följer en summering av de olika teorierna.

Här visas skillnader mellan de nya teoriernas perspektiv och de gamla materia-energi-perspektiven. Idén till uppställningen har hämtats ur boken ”Kommunikationens strategi” av Anthony Wilden som är professor i kommunikationsteori. Den nya synen, som själv har urgamla rötter, både inkluderar den traditionella vetenskapssynen och går utöver den. De två synsätten kan sägas komplet­tera varandra, de är inte motsatta och kan inte ställas mot varandra eftersom de inte är av samma logiska typ.

De delande teorierna har givit människan fantastiska möjligheter att utveckla samhället, öka vår materiella standard och kraftfullt påverka naturen i vårt eget intresse. Som tidigare nämnts fick vi genom de framväxande delande vetenskaperna möjlighet att gå från en geocentrisk världsbild (jorden i centrum) till en heliocentrisk världsbild (solen i centrum). Men vi fick också en mekanisk världsbild där vi ”delade” och isolerade människan från naturen och gjorde människan till härskare över naturen. Något man brukar kalla en ”antropocentrisk” världsbild (människan i centrum). Det fjärmade oss från att förstå oss själva som en del av naturen och som beroende av den. Vi har nu kommit till ett vägskäl som tydligt visar oss problemet med människans utveckling och ”framåtskridande”. Vi behöver nu utveckla en ”biocentrisk” världsbild (naturen i centrum). Jag tror att vi fortfarande i huvudsak sitter fast i en antropocentrisk världsbild. Vårt sätt att kunna förstå och uppleva att vi är en organisk del av naturen är en viktig pusselbit i sökandet efter nya utvecklingsvägar för mänskligheten. Systemteori och ekologi ger oss andra pusselbitar för att kunna se att problem finns på flera ”nivåer” och att de hänger ihop. Vi behöver alla dessa pusselbitar för att kunna förstå och hantera dagens sociala, ekonomiska och ekologiska kriser.

Sådana här tankegångar har naturligtvis redan mött hårdnackat motstånd från förespråkare för den gamla världsbilden och från de som upplever sina intressen hotade. Precis som kyrkans motstånd mot ”kättarna” på 1400-talet hörs nu fördömande mot ”orealistiska, fundamentalistiska miljömuppar”.  Det gamla beprövade knepet att skjuta på budbäraren har åter kommit till heders. Andra svårigheter att tänka nytt hänger samman med förändringar av första och andra ordningen som jag beskriver i näste blogginlägg.

4 Allt hänger ihop med systemteori

Allt hänger ihop

I systemteori analyserar man”helheter” och hur de fungerar tillsammans. Ekologi är en sorts systemteori. Ett sy­stem är en ”egen” helhet, som i sin tur kan vara en del av en ”övergripande” helhet, som i sin tur kan vara en del av en helhet osv. Ett system kan bestå av atomer, celler, organ och en människa. Systemet kan också bestå av människa, samhälle, natur (jorden), och universum. Eller så kan man koppla ihop hela kedjan från atom till universum. Man kan med andra ord betrakta olika system beroende på vad man vill analysera. I systemteori fokuserar man inte bara på de isolerade delarna utan på sambanden mellan samver­kande system. Därför blir kommunikation, relationer, samman­hang och mönster centrala begrepp.  De är lika viktiga som materiella och fysiska former. Osynliga bindningar mellan vad som tidi­gare ansågs som separata delar är det mest fundamentala i skapelsen.

Det finns inget enkelt linjärt förhållande mellan orsak och verkan i sambanden mellan alla delar i ett system, utan man kan säga att allt beror på allt eller att allt hänger ihop. Helheten är inte summan av sina delar utan den är mer än sina delar. En människa kan analyseras på olika systemnivåer; på atomnivå, cellnivå och på organnivå. Men en människa är till slut nå­got helt annat än sina delar. Systemet, eller som i det här fallet en människa, har ”helhetsegenskaper” som inte återfinns i delarna. Man talar om ”emergens”, en kvalitativ ny egenskap som ”dyker upp” på helhetsnivå.

Ett självorganiserande system befinner sig ”långt ifrån jämvikt” eller som det också kallas ”i dy­namisk jämvikt”. Man skiljer mellan statisk jämvikt och dynamisk jämvikt. Det förra kan symboliseras av någon­ting som är i balans, det senare av någonting som hela tiden måste balanserar. När jag till exempel cyklar måste jag hela tiden balansera, för att jag inte skall ramla. Det är vad alla le­vande organismer hela tiden måste göra i förhållande till sin miljö för att kunna överleva. Människan måste också hela tiden ”balansera” inom de ramar som samhället och naturen sätter upp. I dag har vi obalans i många av de system som är viktiga för vår överlevnad.

Vi hanterar de ekologiska kriserna och samhällsproblemen isolerat från varandra. Systemteori och ekologi ger oss möjligheter att analysera och hantera mänskliga, samhälleliga och ekologiska problem utifrån ett helhetsperspektiv. Vi får förståelse för hur alla dessa områden hänger ihop och påverkar varandra. På vilka systemnivåer finns problemen, hur hänger de ihop och hur kan vi hantera dem? Det är frågor vi behöver besvara. Men det räcker inte med att vi bara ägnar oss åt problemen. Vi behöver också formulera positiva mål och visioner för det samhälle vi vill uppnå. I nästa blogg försöker jag sätta in systemteori i ett större sammanhang.

3 Sagan om läkaren och patienten

Det var en gång en läkare som noggrant undersökte sin patient och kom fram till att patienten led av en mycket allvarlig sjukdom. I värsta fall var den livshotande. Men det fanns en möjlighet att bota patienten, men då måste han ta en mycket besk medicin och helt lägga om sin livsstil. Läkaren kände sig tveksam då han insåg att patienten skulle må dåligt av att få höra den allvarliga diagnosen. Patienten skulle till och med kunna få diagnosångest. Som en varm humanist vill han ju heller inte göra patienten orolig. Sedan kände han sig tveksam om att lägga sig i patientens livsstil eftersom det är en personlig och känslig fråga. Han kunde ju dessutom verka moraliserande.

Läkaren hade länge arbetat för att hans praktik skulle bära sig ekonomiskt och han hade nu äntligen fått näsan över vattenytan. Tänk om patienten skulle bli så besviken att han gick till en annan läkare! Han visste att det lätt kan hända då det fanns andra doktorer som inte trodde på den allvarliga diagnosen trots att det fanns tydliga vetenskapliga bevis. Dessa läkare kunde ge tröst och förklara att visst – inte var sjukdomen helt ofarlig, men man kan leva som vanligt och inte behöva göra några större förändringar i livet. Bara några små och obetydliga. Och snart har nog läkarvetenskapen uppfunnit en ny medicin som kan bota sjukdomen. Det fina i kråksången var ju också att det gick att tjäna pengar på den nya medicinen.

Läkaren började känna sig helt förvirrad. Han ville inte göra patienten orolig och tänk om de andra läkarna hade rätt! Han beslutade därför att inte berätta sanningen för patienten. Då skulle han ju även få behålla honom. Åtminstone så länge patienten var vid liv. Till historien hör också att läkaren var med i miljöpartiet, men det hör ju inte hit.